Linna Johansson
Linna Johansson
Linna Johansson
Linna Johansson
Linna Johansson

Jag har svårt att samla mina upplevelser från dagis i kronologisk ordning, därför att allt var så överväldigande. Ljuset på morgonen, den annorlunda ljudbilden (o gud när hörde jag senast fågelkvitter?), tio storögda ungar i overaller på innergården, pulkor, galonvantar, alltihop en rosig, hurtig motsats till mitt senaste halvårs innesittartillvaro. Chocken över lokalerna, stora, barnvänliga i minsta detalj med handfat i knähöjd, hinkar med neongrön lera, teckningar, penslar, glasflaskor med vatten färgat i lila, orange, rött och gult. Toddan älskade att kuta runt på det skära laminatgolvet, la beslag på alla bilar och bollar (som jag befarat), försökte åtminstone humma och klappa med i sångerna, men stirrade frågande på mig när det var hans tur att plocka upp en leksak ur en blå plyschpåse. Det var en stor upplevelse att betrakta honom på håll, jag la märke till sånt jag inte hade en aning om: att han är lång och smal till exempel, att hans hår verkligen har en speciell rödbrun färg, att han inte är en baby längre.

Anteckningar från personalrummet på dagiset, där jag stirrat en hel del på en phalaenopsis i fönstret och bläddrat i Läroplan för förskolan, medan Toddan klarat sig på egen hand för första gången: ”Något nytt börjar definitivt här, jag vet inte exakt vad, mer än att jag kommer att behöva hälsa på människor, konversera, föra mig. Den manliga förskoleläraren, vad hette han nu igen, var snygg. Å, jag är trött, jag minns inte när jag var såhär trött. Jag måste lägga mig tidigare men när? Tolv, ett? Herregud, jag har inte gått och lagt mig klockan tolv sen jag var fjorton år.”

21 kommentarer till “” »»

  1. Kommentar av Messerschmidt ;) | 26/01 2006 7:31

    Jag är jättejobbig nu och verkligen helt vänligt inställd till dig, men måste bara påpeka en grej. Du skrev: “Den manliga förskoleläraren, vad hette han nu igen, var snygg.” Att han just är av manligt kön framkommer ju i bisatsen “vad hette han nu igen”, så därför hade du aldrig behövt skriva “den manliga…” See my point? Vi (utgår jag ifrån) vill ju inte se sånt där längre (jfr med “den kvinnliga polisen, vad hette hon nu igen, var en messerschmidt (roligare än besser-wisser). Jaja…

  2. Kommentar av jonas | 26/01 2006 8:53

    vissa kommentarer tar priset. och då syftar jag inte på att besserwisser bör stavas utan bindestreck

  3. Kommentar av Messerschmidt | 26/01 2006 9:41

    Berätta, “jonas”! Vad är problemet? (Tips i all välmening: För att åstadkomma stora bokstäver: håll inne shift)

  4. Kommentar av instantblond | 26/01 2006 10:29

    Ja, vad är problemet, vad tar priset? “Den manliga förskoleläraren” talar om en sexistisk blick, är ett sexistiskt sätt att berätta det där. Nej, det vill inte inte se längre. Lägg ner det.

  5. Kommentar av instantblond | 26/01 2006 10:32

    Ja, vad är problemet, vad tar priset? “Den manliga förskoleläraren” talar om en sexistisk blick, är ett sexistiskt sätt att berätta det där. Nej, det vill vi inte se längre. Lägg ner det.

  6. Kommentar av Jenny | 27/01 2006 11:05

    En blogg är en blogg är en blogg. Inte ett grammatiskt rättesnöre eller ett politiskt korrekt manifest. Jag tycker det är underhållande att läsa Linnas texter och det räcker för mig.

  7. Kommentar av instantblond | 27/01 2006 1:06

    Visst ja, det är en blogg! Låt oss därför inte bry oss om eller låtsas om vad som sägs.

  8. Kommentar av nick | 27/01 2006 2:49

    Men orkar ni haka upp er på småsaker när Linna skriver så fantastiskt som hon gör. Blir alldeles rörd av varje inlägg

  9. Kommentar av Messerschmidt | 27/01 2006 3:17

    Jag ser inte att det finns någon motsättning i att både tycka att Linna skriver snygga texter OCH att på ett rart sätt ta upp något man reagerar på. Hade jag varit Linna hade jag föredragit lite fler sådana inlägg istället för alla originella “jag älskar det du skriver…”-varianter. Jag kan ha fel.

  10. Kommentar av Linna | 27/01 2006 3:36

    Messerschmidt: nej, du har inte fel, böka gärna mer i mina texter, det är kul och bra för mig. Angående den manliga förskoleläraren så var det att jag omfamnade hela situationen med just den blicken, “en manlig förskolelärare!”, på ett ungefär lika rörande och genant vis som andra snubblar till över en “kvinnlig polis”, tror jag, det var allt jag såg - jag minns, som jag skrev, inte ens hans namn.

  11. Kommentar av lotta | 27/01 2006 4:56

    Sedan kanske inte meningen med skrivande är just att ta bort allt onödigt eller att förkorta allt.Det är ingen ekonomirapport.
    Hur som helst,Linna,det är en upplevelse,det som väntar dig.Ett nytt sätt att se sitt barn som en person i världen,utan dig.Att smyga in när de ska hämtas,och se din ena halva ha en disskution utan dig,vara glad och nöjd och leka själv.Utan dig.Glädjande,underbart och stundom smärtsamt.
    En magiskt tid och känsla,som faller i glömska när man hämtat 300 ggr. och glömt att förundras.
    Enjoy!Toddan gör det garanterat!

  12. Mia
    Kommentar av Mia | 27/01 2006 7:28

    Linna, kan du inte berätta varför du kallar ditt barn för Toddan? Är han döpt till det, eller är det ett smeknamn för Tord, Teodor eller nåt?

  13. D
    Kommentar av D | 28/01 2006 6:08

    Messerschmidt: “vad hette han nu igen” är ingen bisats.

  14. Kommentar av korova | 30/01 2006 9:18

    Ta bort allt onödigt eller att förkorta allt? Lotta, jag tror att du ganska ordentligt missade vad Messerschmidt och Instantblond ville säga.

  15. P
    Kommentar av P | 30/01 2006 11:01

    Linna skrev utmärkt fint från början. “Den manliga förskoleläraren, vad hette han nu igen, var snygg” är en bättre mening än “Förskoleläraren, vad hette han nu igen, var snygg.”
    För det första fungerarar den bättre rytmiskt; för det andra gör den tydligt att det bara fanns en manlig förskolelärare - i annat fall hade man måst förtydliga med “Den ena av […]” eller “En av de manliga […]” (bara “Förskoleläraren […]” blir ju märkligt - ett litet ögonblick frågar sig läsaren varför det bara fanns en förskolelärare); för det tredje är ju bisatsen till för att visa på att Linna inte mindes hans namn - inte för att visa på vilket kön läraren hade. Linnas formulering är som den är skriven det tydligaste och vackraste uttrycket för de tankar den innhåller. Att det skulle vara “sexistiskt” att reagera på att en förskolelärare är man är ju bara idioti. Det är inte ens privata reaktioner som sexistiska - det är vad man väljer att göra med dem (oaktat det faktum att vi människor lyckligtvis fortfarande blir förvånade av det som är ovanligt).
    Till sist måste jag bara säga att jag är litet kär i dig Linna, liksom typ alla jag känner.

  16. P
    Kommentar av P | 30/01 2006 11:08

    Det finns f. ö. inte många mer motbjudande slogans än “Det privata är politiskt”.

  17. P
    Kommentar av P | 30/01 2006 1:14

    D: Huruvida “vad hette han nu” är en bisats eller inte är ju - som så ofta i grammatiken - inte helt självklart. Man kan ju göra om det hela till två satser: “Den manliga förskoleläraren var snygg. Vad hette han nu igen?”. Vilket f.ö. vore ett sämre val.

  18. Kommentar av Linna | 30/01 2006 2:34

    Mia: han heter Todd.

  19. D
    Kommentar av D | 31/01 2006 12:17

    P: Nej, det är du som inte vet vad en bisats är. Bisatser är syntaktiskt underordnade och kännetecknas dessutom av s.k. af-ordföljd, dvs att adverbialet kommer före det finita verbet. Inget av detta stämmer in på satsen “vad hette han nu igen”. Den står inskjuten i en annan huvudsats, ja, men det gör den inte till en bisats.

  20. P
    Kommentar av P | 31/01 2006 3:40

    Jaja. Du har rätt. Den är bara tematiskt underordnad - inte grammatiskt. Det är ett bitema.

  21. Kommentar av lotta | 02/02 2006 5:12

    Jag syftade på messershmidts önskan att ta bort ordet -manliga.För att det framgick av ordet -han.
    Att ta bort ordet manliga forkortar meningen.Resten av diskutionen kring inlägget har jag inte direkt analyserat.Tänker nog inte göra det heller

Svara »»