Jag träffade aldrig någon från Expressen igen, sen jag låste in mig den där eftermiddagen, de var bokade på andra plan och när jag klev ut från hotellet för sista gången var det påtagligt hur allt var över. Enstaka journalister bökade med papper och pass vid busshållsplatsen. En av dem bar på ryggsäcken som presskitet […]
Arkiv för februari, 2006
De känns overkliga nu, mina sista timmar på hotellrummet, ja mina sista timmar i Italien. Mest för att de tycks som om de gick i slow motion, för jag hann tänka så mycket (jag ägnade säkert en halvtimme åt att försöka placera ett monument, en skapelse i lysande neon, orange, lila, rosa, som jag hade […]
Näst sista dagen drabbades jag, som en given grand finale, av magsjuka. Knappast en av de mer besvärliga men fortfarande en magsjuka, en magsjuka som hade legat där och gurglat i maggropen ändå sedan åksjukefärden från Pinerolo för att sedan slå till på morgonen. Jag åkte till presscentret ändå (dumma mig!), men skickades till hotellet […]
Tillbaka på hotellrummet: en toast, en påse lättsaltade chips. En måltid jag blivit minst sagt van vid nu, och en måltid som blivit något mer än det, blivit ett krasst konstaterande att såhär är det nu, det är inte kul, fast inte fruktansvärt heller så ät det bara, det är inte skitlångt kvar här, om […]
Kanske var det bristen på sammanhang som gjorde att jag, utan att jag själv riktigt uppfattade det, tillslut blev en del av Expressens trupp av utsända reportrar. (När det väl hände, när vi satt i hotellbaren och pladdrade om sportstjärnors olika manéer, om att handdukarna på hotellet stinker klorin, om att vi börjat bälga kranvatten […]
Igår: ytterligare en livlig, medryckande kväll i curlingarenan, så medryckande att jag glömde bort de 21.45 jag satt upp som absolut sista tidpunkt att gå till bussen. När jag tillslut kom ut, redan då trött, kissnödig, hade jag precis missat bussen och fick vänta ytterligare tjugofem minuter på en ny. Men den var fel buss […]
På hotellet på kvällen hittade jag en apelsin, en alldeles perfekt rund och fast apelsin (blodapelsin skulle det visa sig), ensam i en metallskål på bardisken. Jag fick den gratis, som om den verkligen vore värdelös i jämförelse med bädden av chipspåsar. Jag försvann upp på mitt hotellrum, åt upp den och det var så […]
Bristen på kontakt med människor, den börjar däremot bli outhärdlig. Senaste gången jag pratade med någon var ett par dagar sen, på väg mot skidskyttebanan, med ett kanadensiskt par, Mr and Mrs Podorieszach i snygga vinteruniformer, där de var för att bränna lite tid i väntan på Lugetävlingen där deras sjuttonåriga dotter skulle delta. Han […]