Jag äter vattenmelon och har rullat minst femtio stycken köttbullar som vi ska äta senare. Jag vankar runt här hemma. Och jag har en egendomlig känsla av att fortfarande vara kvar på hotellrummet i Claviere. Det beror på kläderna tror jag, jag äger inte så många plagg, och jag hade med mig de flesta, och nu verkar de så använda, färglösa, fläckiga av handtvättmedlet. Jag skulle vilja köpa ett par nya jeans, nej flera par, men jag har inte råd för den där jäkla uteplatsen har käkat upp två hela månadslöner. Alla mina pengar går jämt till otroligt handfasta saker: topplån på lägenheten, datortillbehör, och nu en uteplats.
Jag vet inte riktigt vad jag ska med den där uteplatsen till. Jag ser framför mig hur jag läser en novellsamling och surplar isvatten och tittar på Toddan medan han undersöker någon sten på innegården men förmodligen kommer det inte hända. (I somras närde jag en fantasi om några dagar på mage i Hagaparken med en pocket om Carol Bundy men när jag väl hamnade där var marken fuktig och äcklig och sidorna blåste hela tiden upp i ansikte på mig och jag framhärdade inte mer än tio minuter). En investering vid framtida försäljning tänkte jag vuxet när jag skrev upp mig på listan över intresserade men jag kan inte ens föreställa mig att flytta härifrån.