OK, jag är alltså mörkhårig nu. Jag känner mig så mycket snyggare i mörkt hår. Snygg som i snygg, som i att jag är tjugosju år, och jag bara behöver sträcka ut handen, och allt är helt tillgängligt för mig. Jag kan inte föreställa mig att vara blond igen. Blont är överskattat, det måste inte vara strålande som guiden i en dålig stilhandbok jag nyligen köpte lovade, blont kan lika gärna vara som på mig: grått, flottigt, ogenomträngligt. Jag förknippar den inte med något alls, definitivt inte möjligheter utan monotona tonår och specifikt en mycket asexuell period mellan sjutton och nitton med pojkvänner jag aldrig gillade.
![Linna Johansson](javascript:zoomimage("http://www.linnalog.com/wp-content/Linna5.jpg"))
![Linna Johansson](javascript:zoomimage("http://www.linnalog.com/wp-content/Linna7.jpg"))
![Linna Johansson](javascript:zoomimage("http://www.linnalog.com/wp-content/Linna40.jpg"))
![Linna Johansson](javascript:zoomimage("http://www.linnalog.com/wp-content/Linna42.jpg"))
![Linna Johansson](javascript:zoomimage("http://www.linnalog.com/wp-content/Linna48.jpg"))
4 kommentarer till “” »»
-
woohoo, welcome back to the dark side… =)
Hoppas du kryat på dig nu. -
Hmm. Hur kommer det sig att du spottar ur dig mer intressant läsning här än på Expressen? Jag trodde krönikor skulle bara genomtänkta oh bloggar till för att hålla terapeuten på avstånd.
-
Hm jag är också blond och funderar verkligen på att färga håret. Blont, tunnt hår är så tråkigt och har ingen karaktär. Vill ha tjockt och mörkt hår.
-
brunettes have more fun. garanterat.