Och dagen efter, när jag satt i duschen (jag gillar att sitta med ryggen mot kaklet, och stirra på hur gallan färgar duschvattnet gult), klev en byggkarl in. Elementet måste flyttas inför bygget av glasdörren till uteplatsen, det visste jag väl? (Nej.) Hade jag inte fått något besked, en lapp i brevlådan om att han skulle komma idag? (Nej.) Jag stod i handduk nu, yr, mascarafläckig, med en armlängds synfält (inga glasögon, inga kontaktlinser). Allt jag uppfattade var en blåviolett suddig cirkel i motljuset, han nog var överviktig. Ville jag vara vänlig och hjälpa honom att flytta soffan? (Ok). Jag stank sprit, jag höll på att tappa handduken, tuttar överallt. Varför fanns det fortfarande vatten kvar i elementet? (Ingen aning.) För att ta bort elementet måste det vara tomt på vatten, visste jag inte det? (Nej.) Men tömmer gör man från källarplanet, varför fanns det inget källarplan i fastigheten? (Ingen aning.)
Jag tror att han stirrade på mig nu. Tystnad. Matt solsken strilade genom persiennerna. Jag vidarebefordrade nåt jag tror att jag snappat upp i samband med att jag skrev kontrakt på lägenheten, att min bostad var en omgjord källare, eller kanske tvättstuga, att det kanske var därför som det inte fanns någon ytterligare… Det var ett resonemang som rann ut i sanden, han skulle kolla upp detta ytterligare, det var ”ytterst märkligt” och så vidare, och sen försvann han ut.
-
Jag åt Mikropop från Seven Eleven till middag (och inte “något varmt, lent och lugnande”, inte nu, inte när jag försöker minnas hur det var).