Och nya bang: hopplös form, knappt läsbar, och ännu hopplösare tema (”80-talet och postmodernismen”). Så less på teman, tvingar fram för många poänglösa texter. Men jag gillar bang, gillar den nuvarande redaktionen, gillar Karin Eder Ekmans och Malin Ullgrens texter, så såriga, privata, råa, politiska. Läs Ullgrens eget bokslut över åttiotalet författad på Barbro Lindgrensk vis och läs Eder Ekmans text om bristen på kopulerande trettiofemåringar, lika snyggt uppställd. Skriver ju bok nu, kollar mest språk.
5 kommentarer till “” »»
-
Blir så nyfiken, vad är det för bok?
-
Åh, jag har pratat om mina bokprojekt i tio år snart, i detalj alltså, hur tjocka de kommer bli, rollbesättning, det genomgripande problemet och så vidare och det har inte varit ngn speciellt bra sak att göra. Så numera, åtminstone tills dess att jag är alldeles säker på att det blir en bok har jag bestämt mig för att vara åtminstone vag. Det är en skönlitterär bok, ett sorts avskedföreställning sort of.
-
Ahh, okej. Ser fram emot att läsa den när du är klar.
-
Jag håller med om nya bang, formgivningen är totalt frånstötande, ser ut som hämtad från nån sunkig broschyr från socialstyrelsen. Kanske är det en antifeministisk smygkupp av de där Sweden Graphics. Nej, hur kan de tycka att “nya” bang är “så fin och fräsch”?? 80-talet är typ det mest ofräscha jag kan komma att tänka på. Jag blir lite orolig.
-
Längtar efter boken som ett barn efter julafton. Jag lagar gärna stor snigelbuffé till releasepartyt.