Men tack så mycket ni prydliga trettiotalister som nödvändigtvis måste peta i en annars ljuvlig kväll med min unge. Nationalmuseums utställning av nordiskt landskapsmåleri är fel, jamen självklart. Max är också fel. Och: åka buss är fel.
Spelar liksom ingen roll att stan och därmed utbudet växt till sig sedan 1972, det är fortfarande en mycket smal fil där mitt emellan fint och fult som ni har i åtanke åt oss geggigt småbarnsfolk. Det vill säga: gå i det piskande duggregnet till Eriksdalshallen med en medhavd hemmagjord fiskgratäng i ryggsäcken. Well, min son är inte så förtjust i vatten. Och just idag hade jag lovat honom några pommes frites. Tack gode gud att världen rymmer tonåringar också, oavsett hur lite de har att göra har de ändå aldrig tillräckligt med tid att stå och irro-glo för att man ger sin unge en bit äpple på bussen. (Ja, det var bara äpple, det var ingen bajskorv, inte snor, inte slem.)