Erm, jag hyser den största respekt för dem som valt bort teve men desto mindre för dem som absolut måste kokettera med det. Vad är exakt är poängen med Malte Perssons text? Jag menar utöver att berätta att han ”får i genomsnitt inte ut särskilt mycket av att se på de program som faktiskt sänds och blir understimulerad och deprimerad av detta slöseri med min begränsade tid”? Just det där sista, ”deprimerad av detta slöseri med min begränsade tid”, har ni utan teve liksom repeterat rätt många gånger nu, så vansinnigt variationslöst i ordval och ton med tanke på att ni brukar uppge romanslukande som favoritsysselsättning.
Om det verkligen vore så att Persson slogs för en jagad och missförstådd minoritet så vore det väl en sak men det där är ju inte sant. Tevetittandet, liksom grillchipsen och burgarna framhåller ju aldrig en enda medborgare i det här landet som något de förstår eller tycker om hos sig själva. Däremot som något de försöker ”hålla nere”, eller förhindra att ungarna hänger sig åt på vardaglig basis. Litteratur däremot, visa mig den själ som till skillnad från Persson ogillar att redogöra för sin senaste erövrade bok. Jag tror kanske inte att du är så unik ändå, Malte.
Perssons text publiceras en dag då SVT och därmed teve i det här landet fyller femtio år. Kan ni föreställa er att Bokens dag eller bokmässor skulle firas med att någon, till exempel min lillebror, gavs utrymme att påpeka vilket tidsslöseri, vilken långtråkig och deprimerande sysselsättning bokläsning är? Den personen har inte förstått litteratur, det skulle vi veta. Men inte en enda gång snuddar Persson vid tanken på att han kanske inte behärskar teve, kanske inte har viljan, blicken, förmågan att titta på teve?
För övrigt faller ju hela resonemanget på påståendet att jakten på infrastrukturministern Åsa Torstensson utan teveapparat varit snarlik den på Cecilia Stegö-Chilò i intensitet. Eh? Inte riktigt va?