Vi var förresten och spanade in min barndomskompis nyfödda lammunge också. Det var en oavbrutet sällsam upplevelse. Jag trodde jag mindes hur det var att hålla i en bebis. Det gjorde jag inte. Vi kände och klämde, precis som om det var vi som var ungens nyblivna mor-eller farföräldrar. “Vilka små fötter!”, utbrast vi och så vidare. Min treåring är så stor nu, gud, nästan som en tonåring.